Amara kom till universitetet i Nairobi säker på en sak: hon skulle hålla sin tro och sina studier i separata rum. En bibelstudie på campus var inte en del av planen, men en klasskamrat fortsatte att bjuda in henne, vecka efter vecka, utan press.

Hon gick till slut av artighet. Vad hon fann var en liten grupp studenter som läste ett enda kapitel av Skriften tillsammans och ställde ärliga frågor — ingen föreläsning, ingen uppvisning, bara människor som uppmärksammade en gammal text och varandra.

"Jag hade växt upp runt tro, men jag hade aldrig haft någon som frågade mig vad jag faktiskt tyckte," säger hon. "Den studien är där jag först förstod att Gud kände mitt namn — inte bara människor i allmänhet, utan mig."

Tre år senare leder Amara en egen studie på samma campus, som fortfarande möts i samma lånade klassrum på tisdag kvällar.